Nya böcker om yttrandefrihet

För oss försvarare av yttrandefriheten finns nu ett par böcker att glädja sig åt. Den ena på svenska av den liberala ledarskribenten Sakine Madon, den andra av den dansk-amerikanske författaren Jacob McHangama.

Madons Inget är heligt är så ovanligt som ett oreserverat försvar för tryck-, mötes- och yttrandefrihet, vilket YO givetvis välkomnar. Hon går igenom de pinsamma kulturhändelser som skett de senaste decennierna och lägger stor vikt vid Lars Vilks, som hon träffat och tillägnat boken.

Kritik riktas med rätta mot identitetsvänstern som försvarat särbehandling och ursäktat censur och deplattformering. Affärerna är många och Madon har koll på de flesta fadäser som skett i det svenska kulturlivet, i debatten och i den offentliga sektorn.

Hon avslutar sin stridsskrift med tio budord:

  1. Försvara rätten att häda.
  2. Kriminalisera inte Förintelseförnekare.
  3. Slopa lagen om hets mot folkgrupp.
  4. Kasta organisationsförbudet mot rasistiska organisationer i papperskorgen.
  5. Befria universiteten.
  6. Befria kulturen.
  7. Delta inte i drev.
  8. Försvara dina fienders yttrandefrihet.
  9. Stå upp för likabehandling.
  10. Res tid inte, slå dig ned och tala med dina fiender och andra debattörer.

YO rekommenderar varmt hennes bok som även uppdateras under våren 2022 med inlägg om Koranbränningar och censur av ryska medier angående Ukrainainvasionen.

Den andra boken, Free speech: A history from Socrates to Social media, är också läsvärd men har en del reservationer där censur kan tillåtas och yttrandefriheten begränsas.

Jacob Mchangama gör ett digert arbete med att kartlägga censur och frihetssträvanden sedan antiken, och i Kina och Mellanöstern, medeltidens och Upplysningens Europa fram till idag. Det finns inget att anmärka på historien men när han närmar sig vår tid lyser hans wokeism och hat mot Trump, Orban och meningsmotståndare till höger, igenom.

De sociala mediejättarna tar delvis i försvar vilket gör att han hamnar bland de ointressanta tänkarna som helst vill hålla sig väl med makten. EU:s censuriver kritiseras måttligt men inte tillräckligt.

Så av dessa två färska studier av yttrandefrihet är Sakine Madons överlägsen om man är som hon, en yttrandefrihetsfundamentalist.

Gilla och dela YO: