Är det rimligt med ett undantag för publicistisk verksamhet från lagar om förbud mot åsiktsregister? Vill vi ha ett offentligt samtal där Expo och Samnytt kartlägger åsikter?
2015 visade stiftelsen Expo, som driver en tidskrift med samma namn, att de förde register över mina åsikter på nätet. I en infam artikel på deras blogg uppgav de följande:
Den 29 december 2014 hade jag twittrat uppskattande om en amerikansk islamkritisk video
Den 8 december 2013 hade jag kommenterar på opinionsbildaren Henrik Palmgrens Facebook sida samt gillat något på hans sida i april 2014
Den 27 januari 2013 ska jag ha länkat till komikern Paul Ramsey via tidskriften Realisten
Det står alltså klart att den statsstödda stiftelsen Expo bedriver åsiktsregistrering. 2015 valde därför undertecknad att tillsammans med tre andra skribenter ställa frågan, “Vilka uppgifter har ni om oss, Expo?”
Dessutom anmälde jag Expo samma år för brott mot Personuppgiftslagen, PUL eftersom jag inte underrättats om deras register över mina åsikter vilket alla som för sådana register måste göra, se PUL. Det står uttryckligen i lagen att känsliga uppgifter om politiska åsikter inte får förekomma i register:
“13 § Det är förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar
a) ras eller etniskt ursprung,
b) politiska åsikter,
c) religiös eller filosofisk övertygelse”
Men enligt § 7 i PUL ska förbudet “inte tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande.” Det är detta Expo stöder sig på och i en dom från 2001 klargjordes undantaget. Även rekryteringsföretag kartlägger de sökandes politiska åsikter visade tidningen Nya Tider 2017.
Men i samma paragraf står att “bestämmelserna i denna lag tillämpas inte i den utsträckning det skulle strida mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.”
Det går givetvis att hävda att denna undantag strider mot medborgarnas grundlagsfästa rätt att inneha åsikter och yttra dem offentligt utan att rädsla för censur eller repressalier. Jag och Katerina Janouch påtalade detta 2019 i Katerina Magasin.
Sedan 2018 har EU lagen GDPR ersatt PUL men där finns samma undantag för journalister och medieföretag.
Datainspektionen tillhandahåller en anmälningstjänst där privatpersoner kan anmäla register som de inte gett sitt samtycke till Man kan också begära registerutdrag från de organisationer som använder ens personuppgifter.
Det står alltså klart att Expo får bedriva åsiktsregistrering vilket de tydligt visat att de gör. De har dock inte inhämtat samtycke från mig till exempel, vilket jag kommer begära via Datainspektionen.
Om Expo bedriver register över vad jag gjort på internet så visar även webbtidningen Samhällsnytt att de kartlägger åsikter hos vissa journalister. Nyligen gick Samnytt igenom flödet hos den vid Sveriges Radio anställda reportern Helena Stenkvist Söderlin som gillat vissa vänsterradikala Facebookgrupper.
Om Expo gör så, ska även alternativmedier få samma undantag? Givetvis. Men är det en offentlighet vi vill ha? Nätet glömmer aldrig och flitiga Flashbackare scannar allt, så det blir svårt att undvika att samla uppgifter om folks åsikter på nätet, lagligt eller inte.
Vad man bör göra är att anmäla organisationer och medier där man vet att de har register och begära utdrag och inte ge sitt samtycke till registreringen. Dessutom bör staten hålla sig på långt avstånd från organisationer som stiftelsen Expo, inte sitta i styrelsen och dessutom i Statens Kulturråd som Kerstin Brunnberg och inte finansiera denna tveksamma åsiktsregistrering. Samma gäller givetvis statsunderstödda Näthatsgranskaren vars register över internetanvändare måste vara enormt stort med tanke på deras tiotusentals anmälningar
Statligt sanktionerad åsiktsregistering hör inte hemma i Sverige och grundlagen måste upprätthållas.
Addendum: Frilansaren Håkan Lindgrens inlägg på SvD Kultur idag är viktigt för yttrandefriheten liksom juristerna Kristen Thelins inlägg och Thorsten Cars artikel på SvD Debatt.
Jan Sjunnesson, grundare av Yttrandefrihetsombudsmannen
